Det känns nu på morgonen, när ljuset inte vaknat än. och jag vänder ut och in på sommaren. är aldrig sams med den. vi skulle nog ha hamnat här ändå, lusten är svår att ändra på. jag väntar ut dig i tystnaden, det är lättast så. du är för stolt, eller hur? och jag är för feg för att dra mig ur. vi tittar bort åt vart sitt håll och tänker samma sak; "det känns ännu sämre nu". var och en går hem till sig, och fast jag inte saknar dig. så känns det som att världen skulle rasa om du glömde mig. Ja, var och en går hem till sig. jag skäms för att jag låter dig. men jag ska aldrig vara mot någon annan.. som du är mot mig.