för bra för att vara sant.

ikväll åkte jag den där lilla grusvägen genom skogen som vi åkte tillsammans för ett år sedan. Du skulle lämna mig ännu en gång, det där med distans var jobbigt. Hela vägen hem till mig satt jag och kollade på dig. Jag kunde liksom inte slita blicken, du var så fin. Och jag hatade att inte veta när jag fick se dig nästa gång...men du lovade att det var snart. Du var bra på att få mig att känna mig trygg. Den där kvällen efter att du kommit hem efter din livs resa i ca 7 månader så ville jag bara spendera all vaken tid med dig. Klockan var 00.00 och vi åkte ner till tågstationen för att komma ifrån stan, ljuset var så mycket mysigare där och stämmningen var underbar. Även att klockan var mycket så var jag piggare än på länge. efter att ha saknat, gråtit, skrattat, festat och levt utan dig i ett halvår ville jag ta igen allting! berätta hur mycket jag tyckte om dig och hur mycket du verkligen stöttade och gjorde mig lycklig. hur mycket jag saknat dig. och hur bra du var. istället sa jag ingenting, jag drog mig ur. fick kalla fötter och betedde mig konstigt. jag kände inte igen mig själv. känslan jag hade i kroppen då var rädsla. rädslan av att förlora dig, rädslan av att inte veta vad som skulle hända & vad som skulle bli med dig och mig. om jag kunde kalla dig och mig för oss, om det var rätt tid för att kanske ta ett steg närmre det vi hade velat under så lång tid ifrån varandra. alla dagar vi pratade utan någon fysisk kontakt alls! kändes som en dröm att du var med mig, att din kropp var så nära min. Jag nöp mig själv i armen flera gånger per dag för att verkligen inse att det var på riktigt. insåg snart att det verkligen var min verklighet. Veckorna flöt på, jag var kär och märkte även att dina känslor nu började blossade upp rejält. Finns så många fina minnen jag har bevarat i hjärtat som nog kommer stanna där förevigt. Men det är ett negativt minne som kommer upp i mitt huvud hela tiden. Minns du första gången vi skulle gå och handla mat till erat kylskåp som ekade av tomhet? Vi pratade, kollade djupt in i varandras ögon,skrattade och liksom visade allt det där som visst kallas..kärlek. Du lade din hand om min midja och jag av ren reflex hoppade åt sidan och drog mig ifrån dig. jag ångrar det. nu tänker säkert du som läser "amen vadå? att du drog dig bort ifrån honom en gång gör väl inget?" men jo, jag tror att om jag inte hade gjort så så hade våran relation varit annorlunda. Jag kunde väl ansträngt mig lite och försökt att visa hur mycket han verkligen betydde för mig. jag var sjukt otydlig med det..tror jag. Jag betedde mig fel på något sätt...vet inte vilket & kommer nog aldrig få reda på det heller. Har nu sista tiden fått bygga upp mina egna små teorier om, hur och varför det blev som det blev. det är det enda sättet eftersom han som hade mitt hjärta inte ens har mod till att säga hej nu för tiden. Han är den enda som kan berätta för mig var felet var. Han som jag var sådär störtförälskad i. Han som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Han som ringde vilken tid på dygnet som helst bara för att få höra min röst. Nu är det annorlunda och jag börjar undra om allt verkligen var så betydelsefullt för dig som du sa. för nu för tiden är du den falskaste personen jag träffat. för om du talat sanning så skulle det aldrig ha slutat på såhär, då jag tydligen får klippa av relationen till dig helt själv. hade varit mycket enklare om jag hade haft dig med mig som kunde förklara orsaken till allt. Under dem sju månaderna ifrån varandra grät jag mig till sömns flera gånger och hade så ont i hjärtat att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men efter ditt beteende nu känner jag att jag kan gå vidare utan att känna att jag fortfarande vill ha dig. idiot. Det här året jag spenderade med dig är det jag ångrar mest i hela världen.

det var inte värt det. men tack för dem fina stunderna du gav mig iallafall.



Kommentarer
Sylvia

Ååh, Adelinn, du skriver så vackert om din känslor.

2011-10-09 @ 16:00:36
URL: http://redribbons.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0