Sitter framför tvn och är helt fast i dokumentären "den perfekta vaginan". I Storbritannien tycker 67 procent av kvinnorna enligt en undersökning att de har ett fult underliv. Det är heeelt sjukt vad tjejer/kvinnor är utseendefixerade, till och med när det kommer till deras kön. Många i den här dokumentären har opererat deras blygdläppar, klitoris, fettsugit och "lagat" mödomshinnan. varför är det ens nödvändigt? Vissa av er tänker väl detta som vilken plastikoperation som helst. men kom igen, vem bryr sig egentligen om hur underlivet ser ut? Hålet finns till för att trycka ut barn & kissa. resten av vaginan är ju endast till för njutning egentligen. skaffar du en kille som på något sätt avtänds(vilket jag tror är väldigt ovanligt) eller kommenterar något om det så gör dig av med honom. tror dessutom att killar har minst lika mycket komplex över hur deras kön ser ut. det har bara inte blivit så pass uppmärksammat än. 

 

Var en kvinna i dokumentären som hatade sitt underliv och mådde dåligt över detta. Hon hade växt upp med sina morföräldrar, i deras hem med den generationen var det skamligt att prata om könet, mens, sex och hela den biten. Hon har liksom inte fått det inbankat i huvudet att man ska vara nöjd med hur man ser ut, inklusive underlivet. Hon fick åka till en snubbe och blotta sig totalt för att låta honom avgjuta hennes vagina. Hon fick i samma veva se alla skulpturer han hade gjort innan & insåg då att verkligen ingen ser likadan ut. Man ska vara nöjd med sin kropp & allra mest de delarna man knappt visar för någon. Dokumentären är som sagt inspelad i storbritannien & här har de till och med terapi i grupp där man lär sig att tycka om sitt underliv. Varför finns inte sådana terapier i Sverige? Är säker på att det är flera hundra tjejer som vill operera sig där nere och är beredda på att lägga flera tusen kronor på en operation. Jag kanske är väldigt opåläst om ämnet men känns inte alls som att det är lika vanligt här, har inte hört talas om en enda som gjort ett sådant ingrepp. Kan ju också vara så att det är för skamligt att ta upp.