Måndagsbarn.

p.s. inlägget publicerades en dag för sent.
 
Har vart riktigt blåsigt och kyligt idag. Ändå var farmor och jag envisast i stan och gav oss iväg till kyrkogården. Svinkallt kan jag meddela. Men det är väl aldrig riktigt varmt och kärleksfullt bland gravstenar egentligen? Var och lade kransar på farfars och pappas brors grav. Kyrkogårdar är så vackra när man tänker på att det ligger flera hundra fina själar i marken. Man börjar alltid tänka en massa när man är där. På människor man känt och känner och allt därtill. Jag började fundera på hur han var, min pappas bror. och hur det hade varit att ha en farbror och kusiner på pappas sida. Det är en tanke och önskan jag får hålla inom mig för den kommer aldrig bli till verklighet. Nu under halloween ska jag nog ta mig till gravarna igen, gå och njuta av hur fint det är med alla tända ljus
 
.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0