Och ännu ett riktigt kliv för mänskligheten. När jag i torsdags var och provjobbade i Linköping hade jag efter att ha jobbat klart glömt åt vilket håll p-huset låg. Klockan var 23.30, och om en halvtimma stängde hela parkeringshuset. Stressad som fasen pratade jag med en kille som erbjöd sig att följa med bort till bilen. väl där skulle jag ju betala för parkeringen, olyckligt nog kunde man endast betala med kort eller mynt. Jag hade sedlar. Killen tar upp sitt kort och betalar åt mig & springer sen där ifrån. "Vi ses säkert snart igen så du kan betala tillbaka" säger han.

jag hinner stoppa in en hundring under hans tröja som tack för hjälpen. utan honom hade jag inte kommit hem där mitt i natten, jag hittar inte i Linköping & snacka om att jag hade haft panik då!

Guld till dig.