Ligger nu nerbäddad i en för mig känd lägenhet hemma hos Eleonor och tjejerna i Sälen, Lindvallen. I och med att uppsägelsen i trysil gick att fixa fortare än väntat bär jag numera titeln "arbetslös". Det negativa med det är att jag inte alls har många kronor på kontot, och det positiva är att det är sjukt gött väder uppe i fjällen just nu. Fräknarna börjar visa sig allt mer & brännan i ansiktet börjar ta sig. Åkningen i trysil är bäst, men gemenskapen och utelivet är betydligt skönare i Sälen. Saknar mina kära roomies i trysil redan efter en dag ifrån dem. Helt sjukt hur de har påverkat mig. Visst att det vart gnabb om städning och dylikt, som i de flesta kollektiv. men när vi går och lägger oss är det alltid fin stämning.

Ovissheten är min vardag. Jag har dragit till Sälen med all min packning i hopp om jobb. Är här i en vecka beräknat & imorgon ska jag ut på alla ställen jag ser och göra en riktigt bra presentation av mig själv. Therese är ledig och vi ska sitta och mysa hela dagen. Jag gillar detta redan. Men som sagt, ovissheten finns. Känns spännande och adrenalinet i mig går på högvarv. Haken här är ju om jag inte lyckas fixa jobb. då har jag inte en aning om vad jag ska göra. ber om ursäkt men jag vet att jag alltid drar till med "det löser sig" -mottot. Men det gör verkligen alltid det. Mamma och vänner får damp på mig när jag är i detdär "skiter i allt, det löser sig"-mode't.

ärligt talat förstår jag inte hur jag kan vara så positiv när jag varken har jobb boende eller en aning om vart jag ska.

Nu får det vara nog med snacket, jag ska sova. Godnatt!