har tänkt på en sak. shit vad jag släpper in er i mitt liv. helt sinnessjukt, och nu tänkte jag släppa in er ännu mer. inte för att ni behöver läsa. jag vill bara skriva av mig lite....

.....sitter och fäller tårar för dem underbaraste och bästa vännerna någon på jorden kan ha. och det värsta är att från och med ca.4månader framåt kommer jag aldrig i hela mitt liv träffa er/dem så mycket som jag gör nu. kan inte föreställa mig hur det kommer bli. eller jag vill inte föreställa mig heller. jag är så himla lycklig över att jag har fått träffa er och att ni har släppt in mig i era liv. tårarna slutar inte rinna nu för jag är så otroligt tacksam/glad/ledsen. jag har verkligen kunnat vara mig själv med er och ni tar mig för den jag är. kommer aldrig någonsin glömma gymnasie-tiden i västervik, dem här tre åren har gett mig så mycket mer än jag någonsin trott, både positivt och negativt. och man lär av sina misstag. hoppas ni vet själva vilka ni är. ALLA som känner mig ska bara läsa och ta åt sig. när den här dagen jag pratar om kommer får den väl bli som den blir, fylld av massa känslor. men i nuläget vill jag bara stanna tiden, kanske spola tillbaka eller framåt i tiden lite och vara kvar med er föralltid! få och ge massa kärlek och kramar till er resten av mitt liv, och till dig som jag tydligen inte har hittat ännu. ingen anar hur mycket kärlek och känslor jag har som jag vill visa. och det suger att behöva hålla det inne. men lyckan kommer, lyckan går och ibland önskar jag att den består. men man kan väl inte alltid vara lycklig. right?

om du vill ska jag låtsas att allting är som det ska
om du vill ska jag le och säga att allt är bra om dem frågar mig om min dag.