Igår; slutade jobba kl.16.30. Fastnade en stund med Ricard, ca 30min, på vägen ut ifrån parken stöter jag på Anna, vi catchar upp och står mitt i en korsning ca 1h innan Malin också kommer förbi. Vi fortsätter pladdra och klockan tickar på, nu 19.30. Bestämmer oss för att gå och käka pizza!

Älskar spontana grejer som bara blir! Mer sånt tack.

Ibland går svängdörren till kassan sönder bara sådär. Då får man ringa park så dem kommer och snickrar ihop den igen. Något ska dem väl ha och göra. Haha!

Vimmerby har visst fått en liten liga som åker/springer/cyklar runt i Vimmerby och sticker punka på däck, slår sönder rutor & stjäl bilar. Jag vet att de gör detta endast för uppmärksamheten, och jag skiter i att dem får min uppmärksamhet, för den är inte positiv någonstans! Poliser patrullerar och försöker få fast personen/personerna. Hoppas dem lyckas snart, innan hela Vimmerbys befolkning behöver boka tid till reparation.

Skriver detta för att varna er som bor i Vimmerby att hålla lite koll på era bilar, speciellt nattetid.

Hela tiden händer det grejer omkring mig!

Idag när jag stod utanför resebyrån och pratade i telefon kom det plötsligt två män som bråkade och var fly förbannade på varandra. De hade några bekanta runt om sig som inte kunde stoppa bråket, jag ville inte vara en nyfiken jobbig person så jag höll mig undan. Efter några minuter kom polisen och förhoppningsvis lyckades de lösa konflikten.

Nu; 00.15
Vaknade av att det bankades och pratades väldigt högt utanför fönstret. Lät som ett bråk & det var så nära att jag ringde polisen. smög ut på balkongen och möts av att en bil kör iväg, med en lukt av bränt och gasen i botten. Kollar bort emot parkeringsplatserna för att se vilken bil det är som fattas. Ser stora blöta fläckar på en av platserna. Man vet ju ungefär vilka bilar som brukar stå parkerade. Inser att det nog är grannens bil och hör av mig till henne för att se om hon är hemma. Grannen reagerar, vi springer ner, ser glassplitter på en av parkeringsplatserna & inser att hennes bil är borta. Vi ringer polisen som hade sin närmsta bil i Västervik, ca 40min bort.. Gäller att hitta bilen nu för att se vad som händer i vidare undersökning.

Nu ska jag försöka sova, utan att tänka på att det kunde ha varit min bil!

Ungefär såhär känner jag idag.

Hänga tvätt.
Flyttpacka.
Fixa boende.
Ringa avgörande jobbsamtal.
Boka tandläkartid.
Fixa körkort.
Promenera.
Färga håret.

Fullspäckad dag hörni. Vad ska ni göra?

Och ännu ett riktigt kliv för mänskligheten. När jag i torsdags var och provjobbade i Linköping hade jag efter att ha jobbat klart glömt åt vilket håll p-huset låg. Klockan var 23.30, och om en halvtimma stängde hela parkeringshuset. Stressad som fasen pratade jag med en kille som erbjöd sig att följa med bort till bilen. väl där skulle jag ju betala för parkeringen, olyckligt nog kunde man endast betala med kort eller mynt. Jag hade sedlar. Killen tar upp sitt kort och betalar åt mig & springer sen där ifrån. "Vi ses säkert snart igen så du kan betala tillbaka" säger han.

jag hinner stoppa in en hundring under hans tröja som tack för hjälpen. utan honom hade jag inte kommit hem där mitt i natten, jag hittar inte i Linköping & snacka om att jag hade haft panik då!

Guld till dig.

Igår var jag ledig ifrån jobbet & blev istället inringd till rumskulla förskola. Efter bara några kilometer börjar bilen hacka sig fram. 'Äsch',tänkte jag..'bensinen borde väl räcka fram till dagis iallafall.' Men ack så fel jag hade. Mitt i en häftig kurva stannade bilen och han ville absolut inte röra sig en ynka meter till. mobilen var död & jag förberedde mig på att gå ca 2mil till jobbet. Gick en bit, hittade en lite grusväg längre fram, bestämde mig för att putta in bilen dit så den inte blev kvaddad under dagen när den stod där den stod. efter några 100meter var bilen i säkerhet... Och under den här tiden då jag stånkade och puttade på bilen hade 5 bilar passerat. Och varje gång en bil kom ställde jag mig och vinkade för att lyckas stanna dem och höra om jag kunde åka med till rumskulla. Vad som förvånade mig då var att ingen av alla dessa bilar stannade eller ens kollade om allt var okej. Vadfan är dethär för jävla människor, tänk om jag hade varit skadad (inte så troligt när jag står och hoppar) eller att bilen hade gått sönder etc. Iallafall började jag promenera, jag fortsatte lifta. Till slut stannade det en byggfirmabil. Lyckan i kroppen när bilen bestämde sig för att till slut stanna pch plocka upp mig kändes så bra och det kompletterade de andra passerande bilarna. Väl inne i bilen pladdrade jag på som aldrig förr och killen bakom ratten verkade vara en himla bra lyssnare. Haha! Efter några kilometer skulle han svänga av & jag tackade för skjutsen, hoppade glatt ur och höll tummarna på att nästa bil som kom kunde vara lika hygglig som byggkillen. efter några minuter kom det en bil... Förvånansvärt samma bil. Jag hade tydligen inte varit så jobbig med allt prat att han ville plocka upp mig en gång till. 'Vill du ha skjuts till jobbet så har jag faktiskt inte så mycket annat för mig just nu, hoppa in' sa han. Glad & med ännu mer hopp om mänskligheten satte jag på mig bältet igen. Satt väl en 15min och snackade med honom, tills jag var framme. tackade tusen gånger för skjutsen och önskade honom en lika fin dag som jag fick pga honom!

Ibland kan humöret bara vända på grund av en enda liten människa. Om det inte hade varit för honom hade jag väl inte varit framme än! Haha.

På jobbet har vi svettats, skrattat, gråtit, stressat & chillat. vi har kul på jobbet och än är sommaren inte slut. Love it.