På riktigt nu,dethär säger jag inte för att verka coolare eller duktigare än någon. Men jag har under dessa dagar när jag kommit igång med träningen (efter förkylning) och gått flera promenader per dag känt att kroppen verkligen tackar mig för att jag för några år sedan tog tag i träningen. Under högstadiet och gymnasiet höll jag inte igång kroppen med någonting. Helt sjukt att jag inte har fetma egentligen, så mycket skit som jag hävde i mig. Som liten spelade jag fotboll, var ute mycket och hade mina fina pollar. Älskar hästar, men där under mellan/högstadiet hamnade jag i ett skede i livet då min häst bara satte käppar i hjulen för min framtid. Mitt öde var inte att jag skulle bli proffs på att rida.

 Inte för att min utbildning samhälle-musik gav mig någon som helst kändisskap eller push ut i livet, men jag hade iallafall en jävligt bra tid, lärde mig mycket om mig själv och bodde i eget för första gången. om jag inte sålt Bella  och flyttat till viken hade jag aldrig träffat samma personer & jag och julla hade aldrig blivit så bra vänner. 

Allting händer av en anledning och jag tror på ödet.

Godnatt!